Risbros Settrar

Så var det då dags för valparna att ge sig ut i vida
världen. Först ut att lämna boet var Apollon, som numera
heter "Vilde".  Han flyttade till Susan Arvidsson i Karlskrona
den 9 maj.

Dagen efter, den 10 maj, var det dags för Afrodite att
resa med sin nya familj till Norrköping. Afrodites nya
namn är "Nelli".

Hermes, som den 15 maj flyttade till Ove och Jane Jönsson
i Svedala, behåller sitt grekiska mytologinamn även i
fortsättningen.

Två dagar efter att Hermes gett sig av, den 17 maj, var det
dags för Moira, som hädanefter kallas för "Mira" att bosätta
sig i Motala hos familjen Röjne.

Jag heter Anna Stahre och bor ute på landet, ca 1,5 mil från Jönköping i riktning mot Mullsjö, med mina två hästar (Oberon, ett arabiskt fullblod; Kaj, "Lillen", en shetlandsponny), två irländska settrar (Amber och Bonnie) samt katten Smilla.

Min första hund hette Ninni och var en blandning mellan västgötaspets och smålandsstövare. Hon kom till min familj 1975, när jag var 14 år. Så här gick det till:

Min mamma, bror, syster och jag hade precis flyttat från Linköping till Stenungsund och jag längtade desperat efter en fyrfota vän. Mamma tyckte dock att det innebar för mycket arbete och ansvar med en liten valp så hon sa blankt nej. Men jag var inte den som gav mig och när jag fick ett tips om en blandrasvalpkull ute på en gård på Tjörn så åkte jag dit. Jag förälskade mig naturligtvis i en av valparna och bestämde mig för att henne skulle jag ha, vilket jag också meddelade familjen på gården. Det bestämdes att jag skulle hämta henne dagen därpå. Nu väntade bara en bearbetningsfas av min envisa förälder...

Väl hemma igen satte jag igång. Mitt huvudargument var att det kostade ju inget att bara titta... Det kunde väl vara roligt? Lättlurad som min mamma var gick hon med på det och jag visste då att loppet var vunnet. För inte kunde hon väl motstå lilla Ninni när hon väl fick se henne?

Det kunde hon inte och samma kväll flyttade valpen hem till oss! Ninni var frisk i hela sitt liv och levde till hon var 13,5 år. Bättre vän kunde jag inte fått. Jag saknar henne ännu.

Hund nummer två köpte jag ett halvår efter att jag hade mist Ninni. Året var 1989 och jag hade sedan början av 80-talet intresserat mig för irländska settrar och funderade på att skaffa en. Vid den tiden bodde jag i en liten enrummare i Göteborg och när det väl blev dags att välja ras tyckte att det var för trångt för en så pass stor hund. Det blev istället en ursöt röd långhårig dvärgtax, Fotsie. Men henne fick jag tyvärr bara behålla i 3,5 år.

Liten men tuff!

Sedan dröjde det nästan tio år tills jag skaffade hund igen. Våren 2002 anlände min första irländska setter, en åtta veckor gammal tik som jag köpte av Louise Holm i Eksjö: Fairhaven Blenda On the Catwalk - "Amber". Hon blev genast mattes ögonsten. Goare hund får man leta efter. Aningen (!) bortskämd kanske, och lite tjuvaktig, men en stor personlighet. Hon är mycket kommunikativ och står mig väldigt nära.

Första kvällen hemma

När Amber var tre år bestämde jag mig för att skaffa en irländare till. Våren 2005 var jag ledig mycket och tyckte att det tidsmässigt passade bra. I slutet av mars anlände lilla Bonnie till vårt hem, nio veckor gammal. Hennes kennelnamn är Dragonfire´s Pirouette On Ice och jag köpte henne av Malin Persson i Vingåker. Redan från början förstod man att här hade vi en riktigt rolig och ganska fräck hund. Bonnie tar stor plats och vi får dagliga skratt av alla hennes upptåg. Jag trodde knappt att det var möjligt, men visst älskar jag henne lika mycket som Amber. Och Amber... hon fullständigt avgudar henne.

Nybliven familjemedlem hos fotografen. Foto: Happy Dogs

Fairhaven Blenda on the Catwalk

"Amber"

S31912/2002

A/NN

Född 3 april 2002

E: Asoftwind of the Golden Vale

U: Crazy´s Beauty

 

Dragonfire´s Pirouette on Ice

"Bonnie"

S18690/2005

A/NN

Född 20 januari 2005

e: Copper´s Prince of Thieves

u: Copper´s Wild Honey

Bonnie

Födda den 11 mars 2008:

Tre hanar och sex tikar

e: Dubliner Tiger Woods, "Mascot", A/NN

u: Dragonfire´s Pirouette On Ice, "Bonnie", A/NN

Dubliner Tiger Woods, "Mascot."

S T A M T A V L A	Asoftwind Of The Golden Vale	VDHCh Goldings Jeroboam	Janter Jedadiah
			Goldings Heidi
		Temptress Of The Golden Vale	VDHCh Titiandale Charade
			BelgCh VDHCh Otavite Of The Golden Vale
	Dubliner Imagine	Withersdale World Wide Web	Withersdale Oh Boy At Shandwick
			Withersdale Hi-De-Hi
		Dark Auburn's Fun In Dublin	Gaerlic Boogie Woogie At Dubliner
			Dubliner A Rosehip To Dark Auburn

Dragonfire´s Pirouette on Ice/Bonnies stamtavla:

Far: Copper´s Prince of Thieves Reg.nr: S24073/2001

Mor: Copper´s Wild Honey Reg.nr: S45691/99

Farfar: Pontiac Reg.nr: S30534/97

Farmor: NORDV-00 FINV-03 GBSHCH Classic Red Aniara Reg.nr: S37765/99

Morfar: Balintyne´s Wild About Harry Reg.nr: S29107/99

Mormor: SV-96 Coppers´s My Wild Irish Rose Reg.nr: S46224/90

Farfars far: LP Danaway Raingod Warrior Reg.nr: S60713/89

Farfars mor: Copper´s Ladys Choice Reg.nr: S16869/93

Farmors far: EUW-97 KBHV-97 SV-98 Ember James Bond Reg.nr: S15568/96

Farmors mor: SV-00 Copper´s Honeysuckle Rose Reg.nr: S35598/96

Morfars far: Balintyne Gadabout Reg.nr: KCR918601R01

Morfars mor: Balintyne Bliss Reg.nr: KCU1208803U02

Mormors far: Tactic´s Great Gatsby Reg.nr: S31645/85

Mormors mor: Copper´s The Lady is a Tramp Reg nr: S47287/87

En vecka gamla

Valparna, som är mycket socialiserade när de är redo att åka till sina nya hem, är uppfödda i hemmiljö enligt SKK:s regler.

Intresserad av en valp?

Detta ingår:

SKK:s registreringsbevis

SKK:s köpeavtal

Veterinärbesiktningsintyg

Valpen är ID-märkt (med microship eller tatuering), avmaskad och grundvaccinerad samt dolda fel försäkrad i tre år (hos IF)

Du får ett års gratis medlemskap i rasklubben Irländsk Röd Setterförening/ISF

SKK:s valpfolder "Välkommen valp"
SKK:s dvd "Välkommen valp"
Svenska Irländska Setterklubbens/S.I.S.K:s valpfolder
Information från uppfödaren inkl. ett par valpfoton

Lite foder (Royal Canin)

En bit "snuttefilt"

Leverans fr o m den 8 maj

Det är lika bra att jag erkänner det med en gång. Så länge jag kan minnas har jag känt en enorm skräck för råttor; stora som små.

För att bli botad från en fobi måste man naturligtvis utsätta sig för obehaget på ett eller annat sätt. För mig har det dock varit otänkbart att ta itu med saken, så jag har låtit det bero.

Men min irländska settervalp Amber hade uppenbarligen en annan plan. Hon verkade redan från början vara i maskopi med grannens katt Simba som tog livet av åtskilliga små råttor, möss och sorkar som hon sedan la på olika ställen i och omkring deras trädgård.

Snabbt som vinden sprang sedan Amber och snodde åt sig ett gnagarlik som hon stolt slängde framför mina fötter. Inte sällan hände det när jag satt på trappan och åt lunch.

En eftermiddag när jag hade huvudvärk bestämde jag mig för att ta en liten tupplur. Jag ropade på Amber, gick in i huset, lade mig på sängen och blundade. Ungefär samtidigt gjorde min fyrbenta vän mig sällskap. Jag kände hur hon lutade sig över mig innan hon lade sig vid mina fötter, men jag var för trött för att öppna ögonen. Så somnade vi.

En halvtimme senare vaknade jag. Huvudvärken hade släppt och jag kände mig behagligt utvilad. Jag öppnade ögonen och där, på min fina vita spetskudde, stirrade ett par ytterst obehagliga (visserligen döda, men ändå) RÅTTÖGON rätt på mig!!

Aldrig har jag väl flugit ur sängen så snabbt. Mitt skrik gjorde att Amber anade att fara var å färde. Tydligen hade matte inte alls uppskattat den fina gåvan.

Hundrackar´n snodde åt sig råttan fortare än kvickt och sedan följde en våldsam jakt genom huset. Mitt hjärta arbetade på högtryck när jag slängde mig över valpen och tvingade råtteländet ur munnen på henne. Sedan hämtade jag en spade, plockade upp råttan och slängde den i sopptunnan. Snabbt in i sovrummet igen. Jag rafsade åt mig lakanen. In med dem i tvättmaskinen. Inga råttbaciller i mitt hus inte!

Det tog ett bra tag innan jag lugnat ner mig. Tankarna for in och ut ur huvudet om och om igen: Tänk att jag legat kind mot kind med ett råttkadaver!!!

Amber tittade nöjt på mig, som om hon tänkte: "Där fick hon allt, den där nya matten. Nu har hon mött sin värsta skräck. Hi hi. Så nu borde väl ändå den där löjliga gnagarfobin släppa taget om den stackars människan?"

Om jag är botad? Tveksamt. Men en sak är klar: jag har en hund som drog sitt strå till stacken för att jag skulle möta en inre demon och därigenom ha möjlighet att bli fri...

Den som någon gång haft en liten söt hundvalp vet att man stundtals har fullt upp med att avstyra diverse sattyg. Med andra ord: det kan vara nödvändigt att ha ögon i nacken för att slippa få soffan eller mattorna sönderbitna.

Trots en viss erfarenhet och därmed medvetenhet om detta beslöt jag mig en kväll för att smyga ut till mina hästar när hundarna låg och sov. I vanliga fall brukade jyckarna få följa med ut, men nu kände jag för att vara "hundfri" en liten stund och ägna hästarna min odelade uppmärksamhet.

Det var tyst i huset när jag stängde dörren om mig, men jag hade bara varit ute en kvart när jag började få onda aningar. Kanske var det inte så smart att lämna valpen utan uppsikt? Jag slog bort tanken - för visst hade hon sussat gott när jag lämnat huset? Men man kunde ju aldrig veta. Jag beslöt mig för att gå in och kolla läget.

Väl inne i huset möttes jag av en i högsta grad vaken settervalp som glatt kom emot mig med något odefinierbart i munnen. Efter en närmare titt såg jag att det var resterna av en bok. Jag suckade djupt. Vad hade hon valt ur bokhyllan den här gången...?

 "Få se nu. Vad kan jag hitta på för att sätta lite sprätt på matte?"