Valparna flyttar hemifrån
Så var det då dags för valparna att ge sig ut i vida
världen. Först ut att lämna boet var Apollon, som numera
heter "Vilde". Han flyttade till Susan Arvidsson i Karlskrona
den 9 maj.

Vilde tar sig en tupplur med mamma Bonnie medan han
väntar på att få resa till sitt nya hem.

Susan och Vilde.

Vilde med Susan, hennes son + flickvän.
Dagen efter, den 10 maj, var det dags för Afrodite att
resa med sin nya familj till Norrköping. Afrodites nya
namn är "Nelli".

Ensam med Bonnie kämpar Nelli för att sno åt sig några sista
droppar modersmjölk.

Nybadad setterfröken.

Familjen Stenhoff med sin nya familjemedlem.
Så var det dags för lilla Nike att flytta till familjen
Svehög i Staffanstorp. Hon heter hädanefter "Malva".
Datum: 11 maj.

Och här sitter jag och väntar och väntar... Kommer de inte snart?

Äntligen får man krypa upp i den nya mattens famn.

Malva hos husse och matte.
Hermes, som den 15 maj flyttade till Ove och Jane Jönsson
i Svedala, behåller sitt grekiska mytologinamn även i
fortsättningen.

Nybadad Hermes invirad i min badrock och Bonnie med hans
rosa snuttefilt.

Hermes tar sig en tupplur innan han åker till Skåne och börjar
sitt nya liv.

Ove och Jane Jönsson med sin nya hund.
Två dagar efter att Hermes gett sig av, den 17 maj, var det
dags för Moira, som hädanefter kallas för "Mira" att bosätta
sig i Motala hos familjen Röjne.

Mira sitter och väntar på att få bli östgöte.

Det är allt bra gott att krypa upp hos mamma Bonnie...

Mira är redo att ge sig av till Motala med familjen Röjne.
Eurodike, som ska heta "My", var den enda valpen
som flyttade inom samma kommun. Den 23 maj gav
hon sig av till Gränna med matte Emma Nyqvist och husse

Bonnie och lilla My.

My.

My med nya husse och matte.
Två veckor senare, den 4 juni, var det slutligen dags för
den sista valpen att flytta hemifrån. Artemis som kommer
att kallas för "Attis" åkte med Olle Axelsson och hans
döttrar till deras gård som ligger mellan Hjo och
Karlsborg.

Attis är redo att ge sig av...

...men först vill hon leka lite med sin mamma.

Attis med sin nya familj.
Valparna åtta veckor






































Blyg liten valpspoling... eller hittar han på något rackartyg, månn´tro?

Hermes

Syskon kollar läget

Adonis rumpa

Afrodite på brunnslocket

Hermes

Ute i rastgården händer mycket

Bonnie och några småttingar






Hermes och Bonnie

I full fart...

Nike har hittat något intressant i gräset som måste undersökas

Och här har Nike hittat något bakom stupröret som måste kollas upp

Oidentifierad skönhet

Allt ska undersökas med tänderna

Valplek
Foto: Pethra Stahre och Jenny Lindberg
Valparna hos veterinären...

En första biltur för valparna... Visst var det trångt, men resan till Smådjurskliniken i
Jönköping var kort.

Artemis undersöks av leg. vet Birgitta Karlsson

Nike (vä) och Artemis

Nike vaccineras

Moira chipmärks

Djursjukvårdaren läser av Moiras chipmärkning

Athena har just veterinärundersökts
Valpisar i soffan!

Apollon

Mamma Bonnie pysslar om sin lilleplutt Apollon

Apollon

Hermes

Hermes

Hermes

Adonis

Adonis

Adonis

Afrodite

Afrodite

Afrodite

Artemis

Artemis

Artemis

Athena

Athena

Athena

Nike

Nike får ha mamma Bonnie för sig själv en stund

Nike och Bonnie

Moira

Moira

Moira

Eurodike

Eurodike

Eurodike
Grekiska mytologikullen - Dag 49

Apollon

Hermes

Adonis

Afrodite

Artemis, som inte alls gillar att stå fint på bordet

Athena

Moira

Nike

Eurodike
Valparna ute i trädgården













Grekiska mytologikullen - Dag 34










Hermes

Adonis

Apollon

Afrodite

Artemis

Athena

Moira

Nike

Eurodike
Dag 34 Foto: Jenny Lindberg
Grekiska mytologikullen - Dag 27







Världens goaste valpar





Valparna diar

Niovalpsmamman Bonnie diar sina ungar

5-stjärnig restaurang
Grekiska mytologikullen, dag 17
Hermes
Adonis
Apollon
Eurodike
Nike
Moira
Artemis
Afrodite
Athena
Bakgrund
Jag heter Anna Stahre och bor ute på landet, ca 1,5 mil från Jönköping i riktning mot Mullsjö, med mina två hästar (Oberon, ett arabiskt fullblod; Kaj, "Lillen", en shetlandsponny), två irländska settrar (Amber och Bonnie) samt katten Smilla.
Min första hund hette Ninni och var en blandning mellan västgötaspets och smålandsstövare. Hon kom till min familj 1975, när jag var 14 år. Så här gick det till:
Min mamma, bror, syster och jag hade precis flyttat från Linköping till Stenungsund och jag längtade desperat efter en fyrfota vän. Mamma tyckte dock att det innebar för mycket arbete och ansvar med en liten valp så hon sa blankt nej. Men jag var inte den som gav mig och när jag fick ett tips om en blandrasvalpkull ute på en gård på Tjörn så åkte jag dit. Jag förälskade mig naturligtvis i en av valparna och bestämde mig för att henne skulle jag ha, vilket jag också meddelade familjen på gården. Det bestämdes att jag skulle hämta henne dagen därpå. Nu väntade bara en bearbetningsfas av min envisa förälder...
Väl hemma igen satte jag igång. Mitt huvudargument var att det kostade ju inget att bara titta... Det kunde väl vara roligt? Lättlurad som min mamma var gick hon med på det och jag visste då att loppet var vunnet. För inte kunde hon väl motstå lilla Ninni när hon väl fick se henne?
Det kunde hon inte och samma kväll flyttade valpen hem till oss! Ninni var frisk i hela sitt liv och levde till hon var 13,5 år. Bättre vän kunde jag inte fått. Jag saknar henne ännu.
Hund nummer två köpte jag ett halvår efter att jag hade mist Ninni. Året var 1989 och jag hade sedan början av 80-talet intresserat mig för irländska settrar och funderade på att skaffa en. Vid den tiden bodde jag i en liten enrummare i Göteborg och när det väl blev dags att välja ras tyckte att det var för trångt för en så pass stor hund. Det blev istället en ursöt röd långhårig dvärgtax, Fotsie. Men henne fick jag tyvärr bara behålla i 3,5 år.

Liten men tuff!
Sedan dröjde det nästan tio år tills jag skaffade hund igen. Våren 2002 anlände min första irländska setter, en åtta veckor gammal tik som jag köpte av Louise Holm i Eksjö: Fairhaven Blenda On the Catwalk - "Amber". Hon blev genast mattes ögonsten. Goare hund får man leta efter. Aningen (!) bortskämd kanske, och lite tjuvaktig, men en stor personlighet. Hon är mycket kommunikativ och står mig väldigt nära.

Första kvällen hemma
När Amber var tre år bestämde jag mig för att skaffa en irländare till. Våren 2005 var jag ledig mycket och tyckte att det tidsmässigt passade bra. I slutet av mars anlände lilla Bonnie till vårt hem, nio veckor gammal. Hennes kennelnamn är Dragonfire´s Pirouette On Ice och jag köpte henne av Malin Persson i Vingåker. Redan från början förstod man att här hade vi en riktigt rolig och ganska fräck hund. Bonnie tar stor plats och vi får dagliga skratt av alla hennes upptåg. Jag trodde knappt att det var möjligt, men visst älskar jag henne lika mycket som Amber. Och Amber... hon fullständigt avgudar henne.

Nybliven familjemedlem hos fotografen. Foto: Happy Dogs
Mina Irländska Settrar
Fairhaven Blenda on the Catwalk
"Amber"
S31912/2002
A/NN
Född 3 april 2002
E: Asoftwind of the Golden Vale
U: Crazy´s Beauty

Dragonfire´s Pirouette on Ice
"Bonnie"
S18690/2005
A/NN
Född 20 januari 2005
e: Copper´s Prince of Thieves
u: Copper´s Wild Honey

Bonnie
Valpar
Valpar
Födda den 11 mars 2008:
Tre hanar och sex tikar
e: Dubliner Tiger Woods, "Mascot", A/NN
u: Dragonfire´s Pirouette On Ice, "Bonnie", A/NN

Dubliner Tiger Woods, "Mascot."
S | Asoftwind Of The Golden Vale | VDHCh | Janter Jedadiah |
Goldings Heidi | |||
Temptress Of The Golden Vale | VDHCh Titiandale Charade | ||
BelgCh VDHCh Otavite Of The Golden Vale | |||
Dubliner Imagine | Withersdale World Wide Web | Withersdale Oh Boy At Shandwick | |
Withersdale Hi-De-Hi | |||
Dark Auburn's Fun In Dublin | Gaerlic Boogie Woogie At Dubliner | ||
Dubliner A Rosehip To Dark Auburn |

Dragonfire´s Pirouette on Ice/Bonnies stamtavla:
Far: Copper´s Prince of Thieves Reg.nr: S24073/2001
Mor: Copper´s Wild Honey Reg.nr: S45691/99
Farfar: Pontiac Reg.nr: S30534/97
Farmor: NORDV-00 FINV-03 GBSHCH Classic Red Aniara Reg.nr: S37765/99
Morfar: Balintyne´s Wild About Harry Reg.nr: S29107/99
Mormor: SV-96 Coppers´s My Wild Irish Rose Reg.nr: S46224/90
Farfars far: LP Danaway Raingod Warrior Reg.nr: S60713/89
Farfars mor: Copper´s Ladys Choice Reg.nr: S16869/93
Farmors far: EUW-97 KBHV-97 SV-98 Ember James Bond Reg.nr: S15568/96
Farmors mor: SV-00 Copper´s Honeysuckle Rose Reg.nr: S35598/96
Morfars far: Balintyne Gadabout Reg.nr: KCR918601R01
Morfars mor: Balintyne Bliss Reg.nr: KCU1208803U02
Mormors far: Tactic´s Great Gatsby Reg.nr: S31645/85
Mormors mor: Copper´s The Lady is a Tramp Reg nr: S47287/87

En vecka gamla
Valparna, som är mycket socialiserade när de är redo att åka till sina nya hem, är uppfödda i hemmiljö enligt SKK:s regler.
Intresserad av en valp?
Detta ingår:
SKK:s registreringsbevis
SKK:s köpeavtal
Veterinärbesiktningsintyg
Valpen är ID-märkt (med microship eller tatuering), avmaskad och grundvaccinerad samt dolda fel försäkrad i tre år (hos IF)
Du får ett års gratis medlemskap i rasklubben Irländsk Röd Setterförening/ISF
SKK:s valpfolder "Välkommen valp"
SKK:s dvd "Välkommen valp"
Svenska Irländska Setterklubbens/S.I.S.K:s valpfolder
Information från uppfödaren inkl. ett par valpfoton
Lite foder (Royal Canin)
En bit "snuttefilt"
Leverans fr o m den 8 maj








Kåserier
Råttfobi
Det är lika bra att jag erkänner det med en gång. Så länge jag kan minnas har jag känt en enorm skräck för råttor; stora som små.
För att bli botad från en fobi måste man naturligtvis utsätta sig för obehaget på ett eller annat sätt. För mig har det dock varit otänkbart att ta itu med saken, så jag har låtit det bero.
Men min irländska settervalp Amber hade uppenbarligen en annan plan. Hon verkade redan från början vara i maskopi med grannens katt Simba som tog livet av åtskilliga små råttor, möss och sorkar som hon sedan la på olika ställen i och omkring deras trädgård.
Snabbt som vinden sprang sedan Amber och snodde åt sig ett gnagarlik som hon stolt slängde framför mina fötter. Inte sällan hände det när jag satt på trappan och åt lunch.
En eftermiddag när jag hade huvudvärk bestämde jag mig för att ta en liten tupplur. Jag ropade på Amber, gick in i huset, lade mig på sängen och blundade. Ungefär samtidigt gjorde min fyrbenta vän mig sällskap. Jag kände hur hon lutade sig över mig innan hon lade sig vid mina fötter, men jag var för trött för att öppna ögonen. Så somnade vi.
En halvtimme senare vaknade jag. Huvudvärken hade släppt och jag kände mig behagligt utvilad. Jag öppnade ögonen och där, på min fina vita spetskudde, stirrade ett par ytterst obehagliga (visserligen döda, men ändå) RÅTTÖGON rätt på mig!!
Aldrig har jag väl flugit ur sängen så snabbt. Mitt skrik gjorde att Amber anade att fara var å färde. Tydligen hade matte inte alls uppskattat den fina gåvan.
Hundrackar´n snodde åt sig råttan fortare än kvickt och sedan följde en våldsam jakt genom huset. Mitt hjärta arbetade på högtryck när jag slängde mig över valpen och tvingade råtteländet ur munnen på henne. Sedan hämtade jag en spade, plockade upp råttan och slängde den i sopptunnan. Snabbt in i sovrummet igen. Jag rafsade åt mig lakanen. In med dem i tvättmaskinen. Inga råttbaciller i mitt hus inte!
Det tog ett bra tag innan jag lugnat ner mig. Tankarna for in och ut ur huvudet om och om igen: Tänk att jag legat kind mot kind med ett råttkadaver!!!
Amber tittade nöjt på mig, som om hon tänkte: "Där fick hon allt, den där nya matten. Nu har hon mött sin värsta skräck. Hi hi. Så nu borde väl ändå den där löjliga gnagarfobin släppa taget om den stackars människan?"
Om jag är botad? Tveksamt. Men en sak är klar: jag har en hund som drog sitt strå till stacken för att jag skulle möta en inre demon och därigenom ha möjlighet att bli fri...

Bonnie - mattes lydiga hund
Den som någon gång haft en liten söt hundvalp vet att man stundtals har fullt upp med att avstyra diverse sattyg. Med andra ord: det kan vara nödvändigt att ha ögon i nacken för att slippa få soffan eller mattorna sönderbitna.
Trots en viss erfarenhet och därmed medvetenhet om detta beslöt jag mig en kväll för att smyga ut till mina hästar när hundarna låg och sov. I vanliga fall brukade jyckarna få följa med ut, men nu kände jag för att vara "hundfri" en liten stund och ägna hästarna min odelade uppmärksamhet.
Det var tyst i huset när jag stängde dörren om mig, men jag hade bara varit ute en kvart när jag började få onda aningar. Kanske var det inte så smart att lämna valpen utan uppsikt? Jag slog bort tanken - för visst hade hon sussat gott när jag lämnat huset? Men man kunde ju aldrig veta. Jag beslöt mig för att gå in och kolla läget.
Väl inne i huset möttes jag av en i högsta grad vaken settervalp som glatt kom emot mig med något odefinierbart i munnen. Efter en närmare titt såg jag att det var resterna av en bok. Jag suckade djupt. Vad hade hon valt ur bokhyllan den här gången...?
Jag studerade de stackars halvuppätna sidorna och min blick föll på det som tycktes vara bokens titelblad: Min hund - en lydig hund.

"Få se nu. Vad kan jag hitta på för att sätta lite sprätt på matte?"